Tre elever per gymnasieklass med psykisk ohälsa? Ja, så ser det ut. För unga kvinnor ser läget ännu dystrare ut, 15 % av unga kvinnor mellan 18-24 har sökt vård hos sluten- eller öppenpsykiatrin, eller fått läkemedel utskrivet. Bland unga män och pojkar syns den kraftigaste ökningen hos yngre pojkar, och det finns en tendens att det kan bero på samband med neuropsykiatriska diagnoser. Vi tar en titt på aktuell statistik från Socialstyrelsen!

De senaste veckorna har jag och (i begränsad mån) Astrid ägnat åt boka in intervjuer och studiebesök med de vi vill träffa under vår resa. Inför det har vi också tagit del av de kunskapsöversikter och forskning som redan finns inom ramen för våra tre teman. Inför att vi tar oss an besök och studiebesök på respektive område här på bloggen, tänkte jag på vart och ett av temana försöka ge dig som läsare en liten snabb överblick av detta.

Det finns förstås en hel del skrivit om psykisk ohälsa, och för att begränsa oss lite så har jag i första hand tittat på det som är utgivet av statliga myndigheter, universitet och forskningsråd. Om det är enskilda artiklar eller avhandlingar som är särskilt intressanta så får de egna inlägg – och jag ska försöka vara tydlig med det så att det går att värdera även för dig som läsare hur starka slutsatser det går att dra. Till forskningsartiklar, rapporter osv. kommer jag alltid att ange källor, så du som läsare kan läsa vidare – fördjupa dig.

Psykisk ohälsa bland unga

Det första temat som jag och Astrid ägnar oss åt blir psykisk ohälsa bland barn och unga. När jag påbörjade den här resan var min bild att den psykiska ohälsan bland barn och unga, särskilt yngre vuxna, var ett allt större problem. Jag hade också fått uppfattningen via medierapportering och andra kanaler att ökningen bland tjejer var störst. Den första uppgiften var därför att ta reda på om det stämmer.

I december 2017 släppte Socialstyrelsen en rapport om utveckling av den psykiska ohälsa hos unga mellan fram till och med 2016. Socialstyrelsen har genom att titta på hur många barn och ungdomar som har vårdats för psykisk ohälsa inom slutenvård, specialiserad öppenvård eller fått ett läkemedel för en sådan åkomma utskriven kunnat göra en statistisk bedömning om hur den psykiska ohälsan utvecklar sig över tid. Som psykisk ohälsa definieras i rapporten bekräftade sjukdomstillstånd och syndrom där depression och ångest är det absolut mest förekommande.

IMG_0001

Socialstyrelsens sammanställning visar att de senaste tio åren har den psykiska ohälsan, så som den definieras i rapporten, ökat kraftigt. 2016 är siffran ca 10 % totalt, det vill säga tre barn i en gymnasieklass med 30 elever. Bland unga kvinnor (18-24) är siffran högst, där är den ca 15%. I alla åldrar i båda könen ökar förekomsten. När det gäller pojkar/unga män ser vi dock att glappet mellan äldre och yngre nu stängts och allt fler yngre pojkar söker hjälp på grund av psykisk ohälsa.

Socialstyrelsen drar i sin rapport ytterligare några viktiga slutsatser. Det ena handlar om sambandet mellan psykisk ohälsa och neuropsykiatriska diagnoser.

IMG_0002

Antalet barn och unga som har både psykisk ohälsa och en neuropsykiatrisk diagnos ökar kraftig, kraftigare än sett till samma grupper utan diagnos. Det beror i viss grad, menar Socialstyrelsen, på att sjukvården har mer kunskap och medvetenhet om neuropsykiatriska diagnoser än tidigare, men de menar att det också finns andra faktorer som talar för att ökningen faktiskt är en ökning av framförallt ångest och depression. Den stora ökningen hos yngre pojkar sammanfaller i stor grad med den ökning vi ser i populationen i sin helhet.

Socialstyrelsens rapport beskriver också lite mer, med hjälp av statistik från dödsorsaksregister och utbildningsregister, vad effekterna av tidig psykisk ohälsa kan bli – i form av ökad suicidrisk och en ökad sannolikhet att inte fullfölja utbildning.

Socialstyrelsens rapport är inte fullständig, i och med att den enbart ser till sjukvårdskontakter. Vi ska titta på vidare på vad forskningen säger om mörkertal och orsaker – men det här får räcka för nu.

Rapporten i sin helhet hittar du på Socialstyrelsens hemsida: Utvecklingen av psykisk ohälsa bland barn och unga vuxna – till och med 2016.

styckaEn kunskapsresa om Psykisk ohälsa. Du tänker säkert på samma fråga som jag. Varför just psykisk ohälsa? Det är vad det här inlägget kommer att handla om – mina motiv till att fördjupa mig i det här ämnet.

Jag tror vi alla känner någon eller flera i vår bekantskapskrets som har eller har haft någon form av psykisk ohälsa – många känner till eller känner någon som det har gått så långt som att de tar sitt eget liv. Jag är själv en av dem som ”drabbats” av psykisk ohälsa. Likt många andra berättelser, så handlar min om övergången från ungdomstiden till vuxentiden, och den första riktiga bekantskapen med misslyckandet.

För mig tog det formen av en depression, som ledde till att jag isolerade mig, och till och med ”rymde” från mitt eget liv och min familj. Det höll inte så länge, och tack vare mycket stöd från familj, vänner och viss professionell hjälp lyckades jag hitta tillbaka till mig själv. Det finns dock många som inte har det skyddsnätet, eller som inte orkar ta hjälp. För en av mina nära släktingar slutade livet i tonåren i mötet med ett tåg.

Vi möts ofta av nyheter om att den psykiska ohälsan ökar. En oroväckande utveckling. Den psykiska ohälsan leder inte bara till att vi mister människor före sin tid, den leder till stort mänskligt lidande, förlust av utvecklingspotential och som alla folkhälsoproblem att det drar samhällsresurser som vi skulle behöva till annat.

För mig som drivs av att faktiskt göra skillnad, realpolitiker ut i fingerspetsarna, reser sig ett antal frågor när jag följer utvecklingen. Vad är psykisk ohälsa? Stämmer det att det ökar och i så fall vad är det som ökar? Vilka är orsakerna till utvecklingen vi ser? Men framförallt, vad kan jag – och i förlängningen de politiska sammanhang jag verkar i – göra för skillnad, både för att möta de som redan har psykisk ohälsa, men framförallt för att få färre att faktiskt hamna där.

Många frågor och ett brett område. Ett känt ordspråk lyder ju – den som gapar efter mycket mister ofta hela stycket. Därför väljer att angripa frågan utifrån tre olika teman:

  • Barn och unga
  • Äldre
  • Psykisk ohälsa på arbetsplatsen

Fokus kommer vara på det lokala perspektivet, eftersom det är framförallt där jag verkar och kan göra skillnad – men de slutsatser jag kommer till hoppas jag kan vara användbara i ett större perspektiv. Så styckar vi den här elefanten.

jane_goodall

Du kan inte ta dig igenom en endaste dag utan att påverka världen runt omkring dig. Vad du gör har betydelse, och du måste bestämma dig för vilken förändring du vill se.” – fritt översatt från Dr Jane Goodall.

Valår igen – alltid lika spännande för oss som är intresserade av samhällsutvecklingen! Valåret innebär högsäsong för politiska partier och företrädare, intresseorganisationer, företag och många andra som vill göra opinion för sin hjärtefråga och få så stort genomslag som möjligt. De senaste valrörelserna har jag varit mitt i smeten som kommunalrådskandidat och kommunalt förtroendevald – mycket har handlat om de dagsaktuella kommunala frågorna.

De senaste åren har jag kunnat, som tjänsteman i partiet på riksnivå och utan några politiska förtroendeuppdrag, ha möjligheten att se det hela lite från sidan.  I höstens val kandiderar jag till regionfullmäktige, där jag är första namn på valsedeln i min valkrets (Kinda-Söderköping-Valdemarsvik-Åtvidaberg). Jag finns även med på valsedeln till kommunfullmäktige i Valdemarsvik och till riksdagen.

Under våren har jag därför funderat mycket och länge på vad jag som förtroendevald och kandidat vill lägga min tid på. Min utgångspunkt har varit dels att försöka lyfta lite över den dagsaktuella politiken, i och med att jag inte är med i det flödet på samma sätt som tidigare – men ändå hitta en fråga där jag vill och kan göra skillnad. Jag landade till slut på en fråga som är en av min generations stora folkhälsoproblem. Den psykiska ohälsan.

De månader som återstår till valet ska jag därför ägna min lediga tid till att fokusera på det temat. Jag vill intervjua de som jobbar med frågan på olika sätt. Jag vill träffa de som drabbats av eller lever med psykisk ohälsa. Frågan jag vill ställa är enkel: Vad kan och bör jag som region- och kommunpolitiker göra åt detta? Min kunskapsresa kommer ni kunna följa här på bloggen, Instagram och Facebook.

På resan har jag förutom om er som följare även ytterligare en följeslagare. Min dotter Astrid. Ett självklart perspektiv i arbetet med det här projektet är vad vi kan göra för att kommande generationer ska få bättre förutsättningar för god hälsa, men hon kommer också vara med oss fysiskt på resan – då jag är föräldraledig på deltid. Välkommen att följa min och Astrids resa mot regionen.